Ubud
Kategori: Allmänt
När vi nådde toppen (eller ja, man hade kunnat gå ännu en bit till, men vi valde att avstå det) så hade solen börjat gå upp, vi han njuta av den vackra utsikten i cirka 20 min, sen kom det in en tjock dimma och dolde allt. (Då var vi glada över att vi valde att avstå vandringen till den högsta punkten, eftersom utsikten därifrån inte hade varit mycket bättre)
Vi åt frukost där uppe, man fick hålla hårt i sin mat så man inte blev bestulen på den när ett gäng med apor tittade förbi, där var nog cirka 50 apor kanske, fick dom inte maten dom stirrade på blev dom arga och slog en! De stora aporna hoppade nästan upp på en och drog maten ur handen på en, medan de små var mer försynta och tog försiktigt och nästan tackade för maten, jag gav lite bröd till en liten apa, när den ätit upp satte den sig bredvid mig och tittade på mig med sina stora ögon, men min mat var tyvärr slut.
När alla i vår grupp ätit upp och dimman låg som ett tjock täcke överallt vandrade vi vidare för att spana in den stora kratern som låg några meter bort. Det var ett stort hål ungefär. Så intressant var det. Efter lite fotande och tittande så började vi vår vandring neråt, vi tog den lätta vägen som skulle ta 10 min längre tid än den svåra. Alltså, jag är glad över att vi tog den "lätta" vägen, höll ju på att snubbla, halka och trilla hur många gånger som helst! Men lyckades hålla mig på benen även när vi gick ner! Men hur sjutton hade det gått om vi tagit den svåra vägen?
Här i Ubud har vi även kollat på risfält, det var ju därför vi kom hit, efter att ha gått i en timme för att komma till en bra utkiksplats blev vi varse att fälten var skördade. Vi blev ju lite besvikna, men nu har vi sett risterasser också! Dock utan ris, men man kan ju inte få allt!






anders säger:
Trillade resten av gänget ner i kratern ;-)